Flis blir till flis på Sjösa

– Att fasa ut oljan var viktigt, säger Johan Löwen med eftertryck. Vi såg ju alla möjligheter att göra en bra affär. – Men jag vill understryka att det lika mycket handlar om ett miljöval – och inte minst det emotionella!

Johan Löwen äger och driver den stora egendomen Sjösa, en gammal släktklenod utanför Nyköping. Uppvärmningen av de stora byggnaderna samt torkningen av godsets spannmål – 3 400 ton per år – förbrukade för fem år sedan mellan 100 och 120 ton olja per år.

– När vi fattade beslutet låg oljepriset på 70 dollar fatet. Att då kunna sadla om till ett koldioxidneutralt och mindre skadligt bränsle, samtidigt som vi använde den egna skogen med allt vad det innebär med lokalproducerat, driftsäkerhet och kort transport – ja, det var inget svårt val. Det känns väldigt bra att använda sina egna naturresurser.

– Vi valde flis. Vi är ju främst en spannmåls- och skogsgård, vi har inga djur. Jag har alltså inte mycket bemanning på gården och ville ha underhållsfri teknik med automatiserad dosering. Då blev det flis.

– Vi låter Skogssällskapet lägga kvar cirka 400 m3fub vid väg i samband med årets avverkningar, gärna löv och en del barr. Sedan kör vi in till flisning ett par tre gånger per år. En gång på sommaren innan skörden och spannmålstorkningen, inför vintern i oktober och ibland en gång framåt våren.

Vi står i Johan Löwens flislager, en vacker träbyggnad som passar väl med de andra husen – några 1700-talslador, ett väldigt spannmålslager och andra stora ekonomibyggnader. –

Familjen har varit länge på gården och mina förfäder har byggt husen som står här. Jag vill fortsätta bygga snyggt. Visst, det ska vara funktionellt, men det ska också smälta in i gårdsmiljön.

– Och självklart ska det vara trä! Det är en trovärdighetsfråga för oss skogsägare – och så är det ett härligt material som åldras vackert. Jag hade mina idéer och fick hjälp av en arkitekt, vi lånade formspråket från de äldre byggnaderna.

Lagerbyggnaden behövs. Utan tak ökar fukthalten och snön kan frysa flisen till kokor. Johan Löwen tar en grabbnäve flis och synar:

– Titta, tre-fyra centimeters flis. Det ger bra förbränning och kärvar inte i matningen. Det är viktigt att anlita duktiga entreprenörer som har vassa knivar och rätt såll, då blir det jämn och fin fraktion.

Han plockar upp en stor koka:

– Trots taket kan det blåsa in snö, då bildas sådana här potentiella matningsproblem. Men vi måste ju ha öppet åt ett håll för att lasta från hallen till flispannan. Det gör vi ungefär varannan vecka.

I pannhuset intill står en Mekanopanna från Malung på 400 kW. Den är hjärtat i ett omfattande kulvertsystem som sprider värmen på egendomen.

Johan Löwen visar tekniken medan han noga följer driftvärdena på sin mobil, som också tar emot larm-SMS om någon givare i systemet skulle slå larm. Han talar inte gärna om ekonomin:

– Nja, vad en flispanna kostar vet man väl*. Låt oss i alla fall konstatera att det är en investering som betalar sig på fyra-fem år. Då förstår du!

*För alla som inte vet: en 400 kW panncentral från Mekano, färdig på plats i standardutförande, kostar cirka två miljoner kronor. Nätet med kulvertar och värmeväxlare tillkommer. I Sjösas fall kunde man utnyttja delar av det gamla nätet.