Hotspots ändrar synen på naturhänsyn

Lenka Kuglerová forskar i fält. FOTO: Julia Jansson

Vid avverkning lämnar skogsbruket en skyddszon runt vattendragen där träden får stå kvar. Vanligtvis är skyddszonen av standardbredd, men det skulle vara bättre om den anpassades till landskapets hydrologi. – Det skulle alla vinna på, menar forskaren Lenka Kuglerová.

Det finns en stark koppling mellan hydrologi, ekologi och biokemi i bäcknära zoner. Den kunskapen kan få stor praktisk betydelse för skogsbrukets naturvård. Lenka Kuglerovás forskning visar att utströmningsområdena, där grundvatten flödar ut, är mycket viktiga för artrikedomen av kärlväxter och mossor och för markkemin. Hon har därför valt att kalla dem för biokemiska hotspots.

Det är landskapets terrängförhållanden och jordarter som avgör var grundvattnet kommer att flöda ut och skapa biokemiska hotspots.

I den avhandling som Lenka Kuglerová lade fram vid Umeå universitet i vintras visar hon bland annat att dessa hotspots har större betydelse för vattendrag och strandzoner än man tidigare trott. Därför tycker hon att skogsbruket borde anpassa skyddszonerna så att de följer utströmningsområdenas form istället för att vara lika breda överallt. Det skulle betyda att skyddszonerna också kan få vara smalare än dagens i områden där grundvatten inte strömmar ut.

Hur ser kopplingen mellan ekologi, hydrologi och biokemi runt skogsbäcken ut? Lenka Kuglerová söker svaren.

– Alla skulle tjäna på det. Att anpassa skyddszonerna till hydrologin skulle skydda den biologiska mångfalden, förbättra vattenkvaliteten och minska risken för att skogsmaskiner kör fast och skadar våta strandjordar.

Hydrologiskt anpassade skyddszoner behöver inte innebära att all avverkning måste upphöra längs stranden. Det viktigaste är att stora skogsmaskiner inte kör ut i de våta områdena, menar Lenka Kuglerová.

– Så länge man låter bli att köra på den blöta marken behöver det inte vara en nackdel att ta ut enstaka träd. Det kan vara möjligt att gallra och göra selektiv avverkning, om man kan göra det på avstånd och undvika tunga maskiner. En bra utgångspunkt i skötseln av strandzonen är att försöka efterlikna en skog som är präglad av störning från till exempel brand, storm eller insekter med luckor och olikåldriga träd.

Förutom att anpassa skyddszonerna vill Lenka Kuglerová att skogsbruket ökar uppmärksamheten på landskapets viktiga småbäckar. – Små vattendrag som är under en meter breda får i regel inte mycket skydd, och ibland saknas kantzonerna helt. En orsak är att vattendragen inte syns på de kartor som används vid avverkningsplanering, en annan att de är lätta att passera med skogsmaskiner, säger hon.

– Alla skulle tjäna på ett mera flexibelt skydd av vattendrag, menar Lenka Kuglerová.

Risken är att vi fokuserar enbart på de större vattendragen, för att vi vill skydda den fisk som lever där.

Men behovet av skydd är minst lika stort som för de större vattendragen. – Allt vatten i våra älvar kommer från början från små vattendrag, som bäckar. Om vattenkvaliteten är dålig där blir den också dålig i de större vattendragen. Risken är att vi fokuserar enbart på de större vattendragen för att vi vill skydda den fisk som lever där.

Lenka Kuglerová går nu vidare och studerar hur grundvattnets kvalitet skiljer sig åt i strandzoner med och utan grundvattenutflöde. Projektet finansieras av Skogssällskapet och syftar till att klarlägga om markens högre ph-värde och större kväveinnehåll i utflödesområden beror på grundvattnets kemiska egenskaper eller på de biologiska processer som sker i våt mark. Svaret blir en av nycklarna till att förstå vilka faktorer som påverkar vattenkvaliteten i våra vattendrag.

– Vi vet ju sedan tidigare att hydrologiska hotspots är väldigt viktiga för artrikedomen av växter och för markkemin, men hur de påverkar vattenkvaliteten på det grundvatten som lämnar dessa zoner är inte känt i dag. Om de bidrar positivt har vi ytterligare ett argument för att optimera kantzonerna utifrån landskapets hydrologi.

TEXT: Malin von Essen

Därför gynnar biokemiska hotspots många arter

  • Stabil miljö med jämn vattentemperatur och jämn vattenföring.
  • Gott om kväve, löst organiskt kol och vittringsprodukter som ger näring åt växterna. 
  • Högre och mer stabilt pH-värde än i andra områden.
  • Vattnet fryser inte i samma utsträckning på vintern.

Träd och övriga växter i kantzonen:

  • Skuggar vattendraget och påverkar därmed vattentemperaturen. 
  • Ger föda till vattenlevande organismer.
  • Stabiliserar strandkanten, förhindrar erosion.
  • Förhindrar näringsläckage. l Förhindrar sedimenttransport. 
  • Kantzonen i sig ökar den biologiska mångfalden, både i vattnet och på land.

Lenka Kuglerová

Aktuell: Som mottagare av forskningsanslag från Stiftelsen Skogssällskapet.

Bakgrund och yrke: Har studerat hydrologi och landskapsplanering i Prag och därefter biologi och skogsekologi vid SLU i Umeå. Disputerade vid Umeå universitet våren 2015.

Bor: I Vancouver, Kanada, dit hon nyligen flyttade och där hon fortsätter sin forskning om vattendragens ekologi.

Intressen: Älskar att vandra i naturen men också att upptäcka stora städer runt om i världen.

»Och som den tjeck jag är uppskattar jag gott öl väldigt mycket.«

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.