Så skapar du mest mat åt den vitryggiga hackspetten i skogen

Hur kan man bäst gynna den vitryggiga hackspetten? Forskare vid SLU har, i ett projekt finansierat av Skogssällskapet, undersökt vilka natuvårdsåtgärder som ger mest mat åt hackspetten.

Mats Jonsell är skogsentomolog på SLU i Uppsala och jobbar med skadeinsekter och med biologisk mångfald i skog, framför allt med insekter i död ved.

– Det görs en hel del åtgärder, restaureringar, för att förbättra för vitryggig hackspett. Vi ville undersöka vilka bestånd man bör välja och hur de ska huggas för att producera mest mat åt hackspetten, i form av insekter som lever i och av veden. Vi undersökte tretton lövrika bestånd i Uppland som hade restaurerats genom att man tagit ut barrträd och därmed gynnat lövträd. I flera av dem hade man också skapat död ved genom att man gjort högstubbar, fällt träd och ringbarkat.

– Det var tätare med insektsgångar i träd med större diameter och det var tätare med gångar i björk och al än i asp och ek. Äldre restaurerade bestånd (70–100 år) hade tätare med insektsgångar än yngre bestånd (40–50 år).

– Lite överraskande fann vi att skuggade träd producerar lika mycket larver som solbelysta. Många studier visar att solbelysta stammar är viktiga för mångfalden av vedinsekter men vad vi kan se gäller det inte för födotillgången för hackspetten. Skuggade stammar har inte lika många olika – och sällsynta – arter, men vitryggen bryr sig inte om maten är rödlistad. Den äter lika gärna de vanligaste arterna, bara det finns tillräckligt mycket. Och ett skuggat lövträd är i alla fall extremt mycket bättre än inget lövträd alls.

– Sen är det ju inte bara mängden mat som är viktig för en fågel. Det får till exempel inte vara för stor risk att själv bli mat när man äter.

– Den vitryggiga hackspetten är en ganska kinkig art som kräver stora arealer lövrik skog där träd tillåts dö och murkna ner. Det kan vara svårt för en enskild skogsägare att åstadkomma tillräckliga arealer, men åtgärder som gynnar den vitryggiga hackspetten är också bra för många andra arter som trivs i liknande miljöer. Medan man väntar på en vitryggig hackspett – som kanske aldrig kommer – kan man glädjas åt andra hackspettar och hålbyggande fåglar och en hel del spännande insekter som till exempel den lysande gröna aspvedbocken, cinnoberbagge eller stekelbock. Och de yngre lövrika bestånd som restaureras eller lämnas idag kommer att bli ännu mer värdefulla med tiden, så på sikt skapas ett allt rikare landskap om många skogsägare tänker i de här banorna, säger Mats Jonsell.

Text: Lotta Möller