Trycket ökar på skogsägarna

Staten fortsätter att underfinansiera skyddet av skog med höga naturvärden. Ointresset från regeringen ökar nu pressen på skogsägarna att frivilligt skydda mera skog för att nå riksdagens miljömål Levande skogar. Men då måste skyddet redovisas.

Det var budskapet på Föreningen Skogens höstexkursion i Ångermanland. Där deltog politikerna från Miljömålsberedningen – den grupp som i juni lade ett förslag på justeringar av skogspolitiken för att miljömålen ska kunna nås.

I dag vet inte ens Skogsstyrelsen var de privata markägarnas avsättningar ligger, om de har tillräckligt hög kvalitet eller om de finns kvar om 10-15 år.

De borgerliga partierna i beredningen anser att målen ska nås med fler frivilliga markavsättningar. De vill ogärna anslå mer pengar till skydd, och hur mycket resurser man anslår till staten avgör därmed hur mycket skog som kan skyddas. Oppositionen och naturvårdsorganisationerna vill i stället att avsättningarna baseras på behovet och att kvaliteten ska säkerställas. Då måste statens resurser prioriteras om.

Miljömålsberedningen föreslår därför att de frivilliga avsättningarna ska öka med 200 000 hektar. En olöst fråga är också hur den skyddade marken ska mätas. Det har inte minst betydelse för att nå FN:s Nagoya-mål. Miljömålsberedningen räknar till exempel in frivilliga avsättningar men inte impedimenten.

I dag redovisar skogsbolagen sina frivilligt skyddade skogsområden på webben, men det gör inte de enskilda skogsägarna.

– Det är självklart att de också måste redovisa sina områden, säger Malin Sahlin från Naturskyddsföreningen. Det frivilliga skyddet är avgörande för att nå målen, men då måste det vara långsiktigt och dessutom transparent. I dag vet inte ens Skogsstyrelsen var de privata markägarnas avsättningar ligger, om de har tillräckligt hög kvalitet eller om de ens finns kvar om 10-15 år.

Hur många frivilligt avsatta skogar som avverkas i ett senare läge, till exempel vid en försäljning eller ett generationsskifte, är det ingen som vet.

– Nej, det är inget vi för statistik över, säger Göran Rune vid Skogsstyrelsen.

Trepartsbyten bra – om det fungerade i praktiken

Sveaskogs marker ska användas som ersättningsmark när privatägd mark ska skyddas. Det är alla inblandade parter överens om. Men det går trögt att genomföra bytesaffärerna – särskilt där det är långt till Sveaskogs marker.

I vissa regioner finns inte Sveaskog, och där föreslår myndigheterna en lösning kallad trepartsbyten – att en enskild skogsägare kan byta skyddsvärd mark med ett skogsbolag, som i sin tur byter med Sveaskog. Men i Västernorrland är myndigheterna irriterade över att markbyten med Sveaskog inte går att genomföra i praktiken.

– Vi skulle komma mycket längre om det här fungerade, sade en frustrerad Torbjörn Engberg vid länsstyrelsen i Västernorrland vid Föreningen Skogens höstexkursion.

Sveaskogs skogschef Herman Sundqvist medgav att det ofta blir en mycket trög bytesprocess när upp till fyra olika parter (den enskilda markägaren, ett skogsbolag, Sveaskog och Naturvårdsverket) deltar i affären.

– Det är svårt att få till det med så många inblandade, sade han. Och av någon anledning förväntar sig många markägare att göra en riktigt bra affär – närmast ett klipp – när de förhandlar med staten. Men Sveaskogs uppdrag är att göra markaffärer på marknadsmässiga villkor, och när markägaren inser det blir processen ännu trögare.

– Intressant information, här behöver vi uppenbarligen komma framåt, sade Miljömålsberedningens ordförande Anita Brodin (FP).

TEXT: Sverker Johansson